måndag, januari 01, 2018

Vad önskar jag mig av året som startat?
Inte det omöjliga, realisten i mig har övertaget där.
Inte det omöjliga, bara acceptansen som kan bädda
en mjuk botten i det innersta, svepa in sorgen,
få den att skava mindre.
Jag önskar mig modet och orken
att skriva ner tankarna här igen,
önskar att nätternas vaga drömmar blir begripliga,
önskar att vännerna döden gav mig inte släpper taget
när tystnaden överröstar allt.

Jag önskar mig en gnista av framtidshopp.

Jag kan inte bära hela världen,
min önskan om gott för andra får sträcka sig
till de som bor i mitt hjärta,
till alla jag tänker på,
till er som läser.
Och jag tittar på fotot av ett ljus som bär daglig bön - sånt tröstar.
Jag önskar mig tröst.

2 kommentarer:

  1. Trösten finns nog. Den ser möjligen annorlunda ut än man tänkt. Kram

    SvaraRadera
  2. Tack. Du har rätt såklart. Tröst ser antagligen sällan ut som vi tänkt oss.
    Brukar tänka på ditt ljus. Hoppas ni får ett lugnt 2018. Kram

    SvaraRadera

Tack du som vill lämna spår.