tisdag, januari 02, 2018

Tankarna far i mig, studsar som olikfärgade bollar,
jag fångar, släpper, fångar, håller en stund, kastar argt,
plockar upp.
Jag vill f-ö-r-s-ö-k-a öppna dörrar, det är inte ett
nyårslöfte, det är inte ett löfte överhuvudtaget,
det är en önskan, ännu en, bara så. Jag vill försöka.
Vill släppa in omvärlden som står och huttrar där utanför,
jag är ju tacksam för den trots allt.
Döden är så svår att begripa, döden gör livet svårt att begripa.
Jag faller, reser mig, faller. Kan inte förstå det själv och därför
inte förvänta mig att andra gör det.
Om graven funnits nära vet jag att jag hade balanserat bättre,
jag skulle ha gått dit så ofta och alla stunder däremellan
hade jag inför mig själv både vågat och orkat leva mer.
Jag vet, för vid graven är jag lugn, alltid lugn numer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack du som vill lämna spår.