lördag, mars 26, 2016

Trons dagar.

Jag läste, och jag önskar mig påskaftonstro.
Längre sträcker sig inte mitt jag just nu.
Jag vill slippa långfredagens grubblande
över lidande och död.
Vill kunna se både bakåt och framåt.
Inte förringa det svåra,
ändå våga rikta blicken bortom.
Jag vill.

Jag vill.

söndag, mars 06, 2016

Det står växter på golvet hos den gamle.
Jag är trött.
Uppkrupen i fåtöljen ser jag på en av dem, på bladen.

Så är det, säger jag. Han har seglat ut.
Jag kunde ha kastat mig efter honom då strax efter,
det var som om han dröjde kvar,
väntade vid relingen,
t.o.m kastade ut en lina till mig.
Nynnade lågt.
Livräddaren höll mig tillbaks.

Sorgen är ett stort blad,
dansar en vemodigt vals i kölvattnets mjuka krusningar.
Längre och längre ut förs det.
Jag är frusen, trött, viskar jag.
Sorgen bär mig inte,
jag sjunker när jag greppar efter det gröna,
det som långsamt ska förmultna.
Ingenting finns att hålla sig i.
Jag bottnar inte, ser inte land,
hinner inte heller ifatt de vita seglen.

På kvällen när jag ska somna brister det igen.
"Vänd dig om och vinka" gråter jag tyst.
Men jag vet faktiskt inte om han hör mig.