söndag, februari 26, 2012

Den här staden är inte min livlina.
Kibbutzen var, du var, staden är
det inte.
Så hur ska jag förklara det,
tryggheten finns i det hemtama,
i det avskavda och i känslan som
uppstår när jag blir påmind om att
jag hanterar mig utan stora ord.
Även detta är mitt.

Söndagar, då köper jag blommor på marknaden
och dricker kaffe ur en pappersmugg.
Jag älskar att bli igenkänd och känna igen.
Jag längtar efter tystnaden, lugnet, de långa
hundpromenaderna när jag är här,
längtar efter pulsen, människorna och överflödet
när jag är där.
Min mur.
Jag behöver skydd mot stormar, måste ha fri sikt över vidderna.

torsdag, februari 23, 2012

Vår i luften.
Och inte går det att skriva "det mesta
är sig likt" om en stad som är i ständig
rörelse. 
Trängseln på gator och bussar,
grinden som behöver målas,
trädgården som börjar blomma,
grannens kamp mot rävarna.
Fattigdom kantad av lyx.
Värme, skratt och stiltje i mitt inre.
Vi är i London, det är vardag här.

fredag, februari 17, 2012

Jag förbrukar webbläsare och
bär rustning.
Igen.
Saknar våra samtal,
saknar modet jag hade att visa
på skörheten i det vackra.

Är det så här det känns att vara
en av alla er ordlösa?
En i mängden.

tisdag, februari 07, 2012

Månsken mitt i natten
Jag går över vita gnistrande fält.
Luften är mjuk, fuktig, kall. Som att dricka kyld
champagne med bubblor så små att de bara anas
tänker jag varje gång vi drar våra andetag.
Varma vintervantar och lugn i sinnet.
De orden är stora.
Här finns jag och det är som det ska.
Här finns jag och jag har inte längre bråttom.
Kanske vill vintern mig väl eftersom den finns i mina gener,
kanske älskar jag den så villkorslöst eftersom jag vet att den inte är min,
kanske tar jag därför emot den med öppna armar.
Viss om att den inte stannar.

Här finns jag och så många bitar har funnit sin plats.