torsdag, mars 31, 2011

Jag tillhör de klarögda, just nu.
Salva, smärtstillande och tårar hjälper mig
att glittra. Strimmor av rött är motvikt.
Ingen faller handlöst när jag
spänner blicken i dem.
Vackerögd?  Nej, men med lite fantasi är jag
där om någon vecka.

Allt lugnt med andra ord.

tisdag, mars 29, 2011

Trasig hornhinna, vet inte hur,
eller varför. Den kommer att läka.
Ingen fara. Tack raraste rara, jag vilar just nu,
insvept i omtankarna.
Kram.

måndag, mars 28, 2011

Jag har ont i höger öga.
Riktigt, riktigt otäckt ont.

Kan inte skriva, kan inte läsa.

lördag, mars 26, 2011

Jag hade ensamkväll igår,
följd av ensammorgon
och nu en ensamdag.
Dag dränkt i solljus,
omfamnad av en klarblå himmel.

Listan på saker att göra skulle kunna bli lång,
men jag skrynklar ihop pappret och dricker
kaffe. Fördelen med det egna skrivandet är
att jag tydligt ser hur tiden går, hur stunder,
trots det, är igenkommande.
Våren, sorgen, glädjen.
Det behövs ingen brådska en dag som denna.
Fönster, blommor, tvätt.
Allt sådant kan vänta.
Bara mig själv vill jag hinna fånga.

torsdag, mars 24, 2011

Det är ju inte jag som gråter just nu.
Inte ens snörvlar gör jag i vårsolen.
Vinden liksom sveper bort marorna.
Jag följer bara stigen, stannar upp vid
mina bagateller, ser tiden ätas upp.
Långsamt.
Egna petitesser och andras sorg,
så fylls dagarna.

Det är en märklig värld och jag
blir mindre klok ju mer jag vet.

onsdag, mars 23, 2011

Det är vår i luften här hos oss.
I en värld som på så många ställen
är trasig, sårig, kall och ensam, är det en
stillsam lyx att hinna hänga tvätt ute
på förmiddagen, innan jag lämnar hus och hund.

Vårt svanpar har kommit igen.
Simmar nära, nära varandra i den lilla sjön.
Halsarna lätt böjda som om de viskar de ömmaste
hemligheter in i varandras hjärtan.
Jag ser på dem, tänker samtidigt leende på yngste
och hans ljuvliga flickvän.
Just så vackra, så sköra, så tillsammans.
Jag vill ingenting annat än deras lycka.
Hur den än blir. I evighet.

Minnen i en ask.
En ung flicka.
En ung man.

Tvätt på en lina.
Tankar i en bok.

tisdag, mars 22, 2011

Varje dag vill jag skriva. Jo, det är så.
Varje dag.
Men det krävs lite för mycket mod emellanåt
när man ska dela med sig av tankar som är
om ingenting.

Ordlös.

Lever ni någonsin i pausen? Med armarna
sträckta framför er i ett "skjutdetinimorgondagen"
tänk?

Solen skiner här, fåglarna sjunger, vinden är iskall.
Innan jag strax kör hemifrån ska jag hänga tvätt. Ute.
Mellan björkarna. Och ta fram lite av peston
vi gjorde på sommarens basilika.

Ingentingtankaringentingtankaringenting.
Snälla säg att ni också har sådana.

onsdag, mars 16, 2011

Och jag skriver:
Fråga mig inte hur jag mår längst in,
det vet jag inte.
Jag vet verkligen inte för det är ju inte så
att jag skulle vilja byta med någon.
Inte på något plan.
Låt mig bara slippa svara.
Jag känner mig avtrubbad, tårfri,
som om livet i sig självt är den där medicinen
som dämpar vågorna.
Jag ser inte framåt i yrsel,
drömmer inte bakåt.
Sväljer ångesten över vad jag vågade minnas,
gläds vissa dagar åt orden som hittade mig.
Min intuition har ofta varit rätt,
det är en tröst.
Framtiden kommer att bli.
Hur vet jag inte, men jag ber att den blir.
Blir rätt för alla.
Mycket, så mycket handlar om tillit.
Om att inse vem jag var.
Om långsamhet.
Om att se
det jag redan ser.

tisdag, mars 15, 2011

Rundan strax innan jag somnar,
den har blivit som en liten vana.
Många gånger i tysthet.
Som att ömt se till den som ser till mig.
Och några fler.
Nu ikväll fanns ord som värmde,
hos en vän.
Tacksamt tar jag emot,
tröst kan vara enkelt.
Så enkelt.

måndag, mars 14, 2011

Få ord i denna dagbok.
Av fysisk orsak faktisk,
armar och nacke i kollaps,
t.o.m. tangenttryck är en pärs.
Tillfälligt förhoppningsvis, ska sägas,
jag är nog själv orsak till eländet,
för mycket jobb speciellt under helgen och
förträngd tanke på kända konsekvenser.

Eftersom obäddade sängar tillsammans med uppställt kök
gör mig beklämd, så har detta långsamt tagits itu med.
Snälle mannen bar in ved innan han for.
Bara hunden gnäller lite och längtar långrundan.

Jag vilar med min filt, lyssnar på webradion,
läser tidningars hemsidor.
'De kommersiella TV-stationerna i Japan har nu
återupptagit sina sändningar men reklampauserna
innehåller istället för köplockelser, uppmaningen att
tänka på sina grannar, att återanvända, att skänka vidare
böcker, kläder etc. Och att vara artiga mot varandra.'

Jag tar ett par tabletter och inser att jag har råd att
pausa min tillvaro.

Nu ska jag läsa er. I tysthet troligtvis.

fredag, mars 11, 2011

En åskknall så att hunden drog iväg.
Hagel och snösomliknarstorm.
Lite för mycket jobb som väntar.
Det har ingen betydelse alls när
jorden skakar, människor gråter och
världen väntar på vågor.

Här hemma tänder jag ljus, dricker
kaffe, lyssnar på BBC och försöker
förstå denna dag, detta liv.
Jag skriver bara om mig själv,
alltid bara om mig.

Men jag tänker på andra.
Ett långt, något uppgivet årsmöte.
Jag tackade nej till ett ordförandeuppdrag.
Ren magkänsla, jag behöver inte meritlistan,
vill göra annat, kanske skriva för mig själv.
Jag och mina barrikader.
Mig kan man inte be i sista stund.
Den stoltheten har jag.
Andrafioler som spelar vackert behövs,
i alla sammanhang.
Det har jag skrivit förut.

Jag och min dova ton.

tisdag, mars 08, 2011

"Var femte sekund dör ett barn
på grund av brist på mat - så kan
vi inte ha det."

Nej, så kan vi inte ha det.
Det är liksom så uppenbart och samtidigt
så sorgligt att det överskuggar
mitt själviska suckande.
Jag sätter varsamt bössan på köksbordet
bredvid vasen med de vita tulpanerna.

Att ge av mitt överflöd är så lätt jämfört med
att ha tillit till morgondagen.
Och dagen därpå.
Tålamod. Tillit.
Tillit. Tålamod.

måndag, mars 07, 2011

Måndagar är vackra, stjälps inte ens av
att lyxstunden, som jag väntat länge på
hos hudterapeuten, blev avbokad
och att mina dagar framöver är
skrivna med tjocka pennstreck på varje rad.

Måndagar är vackra, jag låter dem
trippa fram långsamt. Allt skulle kunna hända,
idag, imorgon eller nästa dag.

En dag i veckan går det utmärkt att
tänka så. Det är en början.

söndag, mars 06, 2011

Jo, men jag tror jag är en samlare.
Inte för ordens skull  i sig, det är länkarna
som jag vet att de kan bilda.
Modet som krävs.

"Man måste gräva i det banala,
man får inte stanna på ytan. Då blir man
som en dansbandssångare. De sjunger om
viktiga saker men gräver sällan." säger
Lukas Moodysson.

Och så skriver jag här, för att kunna spara på somligt.

lördag, mars 05, 2011

Och riktningen utåt finns.
Vårsolen, skrattet, 5-åringar med spring
i benen, värmen från 14 par händer
som alla samtidigt vill få plats i mina.
Kaffepaus vid stora stubben,
myror som har vaknat.

På hemvägen köper jag Harry Martinssons
"Poetiska Törnbuskar i mängd" för en tjuga.
Bara titeln i sig är ett ordfynd.
Poetiska törnbuskar.

Det är så, allt kan blomma.

fredag, mars 04, 2011

Vi spiller ut oss.
Vi som har ett mycket tunt skal.
Vi styr inte.
Känner inte gränser.

Jag skriver Vi, bara i en desperat
förhoppning om att inte vara
ensam.
Inte helt, alldeles, katastrofalt
ensam.

Och jag vill stanna under täcket,
aldrig mer röra en tangent,
döva min sårbarhet,
kväva min ärlighet.

Istället stiger jag självklart upp.
Nu tänker jag arbeta ihjäl mig.
Det kan fungera.

Annars går jag ut med hunden.
Eller så når jag in,
så långt, så djupt att jag får
frossa.
En  rädsla, den att jag har haft för
bråttom med att dela ut.
Av mig.

Det är så det är.
Jag fryser.

torsdag, mars 03, 2011

Dagar av stiltje.
Jag når inte in i mig själv.
Ytan är putsad,
jag levererar med glans
på fler plan än vad som krävs.

Du vet, hur man ibland ser livet utifrån.
Och tänker.
Är det jag som är hon?

tisdag, mars 01, 2011

Hemkomst är stillsamt.
Stegen får förbli dröjande, jag
mäktar inte springa. Varken bort
eller mot min kärna.
Staden finns i mitt hjärta,
som en funnen bit. Jag är fortfarande
överrumplad, något helare.
Säger inte många ord till någon,
sådant kan dels tråka ut, dels väcka
slumrande avundsjuka.

När jag far inom lilla samhället får
jag en kort sekund ångest över den
dolda småskaligheten.
Men lugnar mig när jag inser att delaktighet
är frivillig, kan pausas.
Jag är och förblir udda, det är så.
Sätter mig i bilen, far hem till min tisdag,
hästhagar, storkok och brödbak.
Brygger kaffe och tänder stearinljus.

Hur har du det? Hur vill du ha det?
Åh, måste jag svara på det?
Jag vill bara att det blir bra.
Sedan.